Nästa torsdag ska jag på ett möte som kommer avgöra min framtid för dom närmaste åren..
Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det går vägen.. (sa jag att jag hoppas?)

Jag längtar verkligen efter att börja plugga igen.. Komma in i dom rutinerna.. Jag trivs egentligen på mitt jobb.. Eller nej, kanske inte. Jag trivs med alla jag jobbar med, vi har skitroligt.. Man har kommit nära många kunder och kan utan problem snacka bort tio minuter med mina goa tanter som kommer in varje dag för att dom inte har något bättre för sig..

Men för det första utvecklas jag inte mer. Jag kan redan allt som finns att kunna där.. För det andra hatar jag att jobba nästan varje kväll.. Visst, det är skönt med sovmorgon, men jag går faktiskt hellre upp tidigt och får vara hemma på eftermiddagen/kvällen..

Utbildningen i Landskrona kommer antagligen innebära långa dagar.. Upp tidigt för att hinna med tåg och sådär. Men 20 minuter känns helt okej. Sen ska man passa tågen hem också.. Men klarade man tre år på gymnasiet på en skruttig 551-buss ska jag nog klara av öresundstågen som är betydligt fräschare.

Så ni får hålla tummarna för mig allihopa!!

Jobb hela helgen nu, men förhoppningsvis är det min sista helg innan jag börjar plugga :D

(Usch, jag vill egentligen inte hoppas på för mkt, då kommer det säkert gå åt helvete)